EMMAOSKARINA

Njuter för fulla muggar av det helt otroliga vädret som äntligen har kommit till oss, ligger ute i soffan på altanen och har musik på och bara är. Slappar och njuter, av livet. Hade inte kunnat tänkt mig att jag skulle kunna få det så bra som jag har det, verkligen hittat den rätta i mitt liv. Den som jag vill dela allt med, glädje, sorg eller vad det än gäller. Har hittat den som jag vill bli gammal tillsammans med, det är inte alla som får den lycka att hitta den som passar en som handen i handsken. Men jag har gjort det, och jag tänker hålla mig fast här, han kompliterar mig på ett sånt bra sätt. Vi lyfter upp varandra, på alla tänkbara sätt. Delar alla bördor man har i livet. Jag är så otroligt lycklig tillsammans med denna man, denna man som ska få följa mig uppför altargången. Den man som jag älskar till döden skiljer oss åt. Många har rynkat på näsan åt och och i stort sätt sagt att vi är helt dumma i huvudet. Men vad spelar åldern för roll? När det gäller kärlek så finns det ingen ålder. Älskar man varandra så är det bara att lyssna på hjärtat och köra, vad har man att förlora? Visst det kan komma vissa hinder på vägen, men det får man lösa när dom kommer, och inte tänka och gå och vara nervös för vad som komma skall, det mår man bara dåligt över och det blir inte alls bra utav det.

Jag älskar Johan nå så otroligt mycket, så att jag kan göra vad som helst för honom. Han är fått nyckeln till mitt hjärta och han vårdar den väl. Han gör mig hel, utan han vid min sida är jag halv. Han fungerar bra ihop med alla mina nära och kära och det betyder också väldigt mycket för mig. Att det inte är nå gnabb ifrån någon. Det finns inte någonting jag saknar med honom. Att få möta riktig och äkta kärlek är något ovanligt, något som inte vem som helst få göra. Att sedan hitta den som är ens andra halva är helt underbart.

Fick höra en positiv sak om mig idag, att jag är duktig på att skriva. Det var lite kul att få höra, nog för att jag kanske inte alla gånger skriver om de mest vettiga saker som finns här i världen. Men jag skriver om saker som berör mig och som tilltalar mig. Och det är det jag vill att min blogg ska handla om. Det är därför jag skriver, för min egen skulle. Inte som vissa andra som skriver för att andra vill läsa. Jag vet inte ens vilka hälften av mina läsare är för de verkar inte vilja tillkänna ge sig, något som jag får lov att acceptera. Vill man inte tillkännage sig så kan jag inte tvinga någon att göra det heller. Nog för att det skulle vara kul att ha ett hum om att veta. Det är vissa som sagt vilka dom är och var på ett ungefär dom befinner sig i landet.

Nu så känner jag att de är dags att försöka hitta tillbaka hit igen. Har faktiskt saknat att blogga lite grann, men det har varit så mycket runt omkring så jag kände att det var dags att låta den vila lite granna. Har ju som sagt skrivit lite på Twitter, men det är inte samma sak. De är inte samma känsla för där vet man inte riktigt vilka de är som läser och inte. Nog för att jag bara har mina aningar vilka ni är som är här och läser för jag har ju frågat en gång förut och det var inte så många som ville tillkänna ge sig, skulle vara kul om ni ville skriva vem ni är och vilken del utav landet ni bor, de räcker med län eller stad och ett namn så skulle jag vara väldigt glad, för jag har sett att det har varit en hel del aktivitet här fast jag inte har skrivit någonting. 
Så här med säger jag väl välkommen tillbaka till min blogg och mitt liv.

Regn, regn och åter regn. När ska vi få skåda snö, vitmark och minusgrader? Det känns väldigt långt borta som det känns nu i alla fall. Man kanske ska ta och vänja sig vid vintrar som ser ut såhär. Men julkänslan kommer ju inte komma om det ser ut såhär. Jag vill ja en vit jul annars vill jag inte vara med! Då tänker jag trotsa och åka till Antarktiskt eller någon annanstans där det är snö.

Ledont och trött, armen värker och är stel. Jag känner mig som en 90 åring gammal knällkärring. Kroppsligt under denna årstid mår jag skit, har ont i lederna nästan hela tiden, ibland är det så pass att jag bara vill sätta mig ner och gråta, men gör inte det, utan jag biter ihop och försöker le och se glad ut. Det fungerar inte alla gånger, det rinner över jag blir blir grining, off och gaggig. Och det går då tyvärr ut över mina nära och kära.
Jag är 20 år och i kroppen känns det som om att jag lever mina sista dagar, jag är en dåligt ihopsatt byggsats, det knäpper och knakar och sprakar i mig mest hela tiden, veka leder och minsta lilla snedsteg så stukar jag mig, det är inte roligt att ha stöd och lindor så fort man ska springa eller jobba. Jag vill vara som vilken 20 åring som helst. Jag är för feg för att gå till läkaren och få min dom, jag vill veta men ändå inte, för hur mycket skulle jag få lov att sluta med då? Ja bra fråga, om jag inte tar mig dit kommer jag aldrig få veta det. Det är bara en tidsfråga innan jag tar mig dit och frågar vad de är för fel på min kropp och mina leder, men inte nu, inte i dagsläget. Det som inte dödar det härdar.

Foto: Linda

Borta, seg, ingenting fungerar som det ska just nu. Jobbar och försöker leva ett vanligt liv. Men det är lite svårt just nu, men nu verkar det som om att det kommer bli bra i alla fall. Hoppas på att det blir besökstid till helgen, inte förvänta sig men hoppas gör jag i alla fall. Mina tankar är med henne. Vet inte vad jag ska säga, göra. Om jag ska gråta. Det känns så hårt när någon i ens närhet inte mår bra. Man försöker hålla skenet uppe, men det är inte alla gånger man lyckas med det, sen har man för mycket tid att tänka när man sitter och åker mellan ställena.

Har inte blivit någonting gjort här hemma idag, kom hem ifrån jobbet och åt lite smörgåsar och sen pratade i telefonen med alla för en uppdatering. Sen slocknade jag av på soffan 1,5 timme, riktigt skönt. Behövligt med tanke på att det inte blev så mycket sömn i helgen. Igår var det som att trycka på en lampknapp så sov jag.
Älsklingen stod för matlagningen idag, spagetti och köttfärssås riktigt smarrigt. Synd bara att man inte har den riktiga aptiten för mat. Funderar på att ta mig lite glass och chokladsås och krypa upp i soffan med kuddar och filt och slöglo lite på tvn och se vad den har att erbjuda.

Tack Linda för att du hela tiden finns där och ställer upp, att jag bara får prata och prata och du är ett bollplank. Det är så skönt, du är verkligen en otroligt bra och riktig vän!

Blomman är till dig Linda, hade du varit här har du fått en.

Var upp till minneslunden nu på eftermiddagen till vårat ställe och tände ljus till mormor, och stod där ett tag och pratade med henne, skulle vilja spola tillbaka tiden ibland så jag fick säga farväl till henne. Hann ju aldrig göra det, hon hann somna in innan vi kom dit. Vissa dagar saknar jag henne mer och ibland mindre. Det är konstigt det där. Hon var gammal, elak och envis, men min älskade mormor i alla fall. Hon var som hon var, sa hon någonting så var det så. Bara att rätta sig efter det. Synd bara att hon inte fick se hur det gått för mig nu, skulle vilja att hon fick göra det, hon skulle vara så glad.

Det brinner två maschaller på min trapp för alla mina som gått vidare, dom som jag inte kunde åka till idag, dom får stå där och brinna i natt.

Det är så otroligt fint i minneslunden en sådan dag som denna, eller rättare sagt hela kyrkogården, med minneslunden menar jag den som ligger på Nya kyrkogården här i Sala, där ligger mormor strödd. Jag åker helst dit när mörkret har lagt sig, man leds av alla ljus som brinner för dom alla som gått vidare, till Nangiala. Det är hundratals, nej det måste vara mer. Man möter folk som är där av samma anledning som en annan, dom tänder ljus för någon som dom höll kär som vandrat vidare och lever nu ett nytt liv.

Denna kväll ägnar jag en tanke åt dom som gått vidare, som nu sitter och tittar ner på oss.


Foto: Jag

Varför försummar man sina vänner? Och bara frågar hur dom mår om de hänt något?
Varför är vi människor så dåliga på att säga till varann att man tycker om varann?
Jag har än inte levt ett sånt långt liv, men jag vet väldigt mycket om livet och det är att vi människor är väldigt dåliga på att ta hand om varandra, vänner och familj det spelar ingen roll. Varför är det så?
Varför är vi så dåliga på att tala om för varandra hur mycket man betyder?
En sak har jag nu lärt mig, man ska inte snåla med orden till sina nära och kära och nu kommer jag dela med mig av mina ord till dom som jag verkligen tycker om.

Blir man mer kär bara för att man gifter sig och sätter en till ring på fingret?
Det är en tanke som slog mig. Vissa gör allting till pompa och ståt när dom gifter sig, men älskar dom varandra mer bara för att dom ställer till med världens baluns?
Man kan ju göra samma saker även fast man inte är gift, man kan skriva papper imellan sig och ja allt. Jag förstår inte riktigt dom som gör sitt giftermål till världens grej, om och när jag nu ska gifta mig så vill jag ha det så intimt som möjligt, inget stort utan väldigt litet med bara dom närmaste och ingenting annat!
Det kanske är jag som är knäpp eller dum, men så vill jag ha det, kanske om när jag fått barn att ha dop och giftermålet samtidigt, det är också en tanke som jag haft med mig.

Det är konstigt att det ska behöva hända någonting innan man fattar att man bara har livet till låns. Det är när det händer nåt som man verkligen inser vad en vän verkligen betyder för en.Vi människor är väldigt dåliga på att säga till varandra vad vi tycker om varandra. Det måste verkligen bli en ändring på det. Vi måste börja berätta för varandra att vi tycker om varandra.

Små ord som jag tycker om dig eller en kram gör så stor skillnad och från och med nu ska jag bättra mig i alla fall. Sen börja med att fråga hur folk mår. Nu gör man bara det om det har hänt någonting eller om någon är sjuk. Det är illa, man ska alltid fråga hur den andra mår. Såna små saker kan förgylla ens dag.

Det som fick mig att tänka på det var att en väldigt nära vän till mig var med om en bilolycka i morse. Dom fick lov att klippa upp taket på hennes bil och hon ligger nu på Akademiska i Uppsala, jag har pratat med henne och det var skönt det. Hon är väldigt medtagen och har smärtor i rygg och nacke.


En ros som jag vill ge till alla mina nära och kära

En ny dag som man kan börja med nya tag, mår mycket bättre än igår i alla fall.
Idag ska det börjas listas på en prioriteringslista här hemma på saker och ting som ska göras nu innan vintern knackar på dörren. Det blir som lättast då, kunna pricka av när saker och ting är gjorda. Lägga ut lite saker på blocket, kasta och sortera.

Det är kyligt, sitter med raggsockorna på fötterna och småfryser i alla fall, ska leta reda på ett par andra byxor som är varmare än mina pyjamas byxor som jag fortfarande har på mig.
Tvn står på och låter lite i bakrunden, känns så ensamt annars.
Älsklingen var hem och vände lika fort ungefär, han är på hemkommande om några timmar, så jag har några timmar att fördriva under tiden.
Var ut med hunden och nu ligger hon nere i sängen igen och tycker att det är kallt så hon gosar ner sig med alla täcken och kuddar och sover bort dagen som hon alltid gör.


Bild på Andersjöfallet som ligger i Fjällnäs
Foto: Jag

Ja nu är hösten verkligen här, med allt vad det innebär. Kyligt, man får bylsa på sig mera kläder. Ganska skönt tycker de är mysigt att få ta mig sig mera och ta fram halsdukar och allt sånt.
Dagen har varit väldigt lugn, var hem till farmor och lämnade tillbaka kylbagen och satt och pratade lite om våran resa som vi var på. Hon tycker om att få höra hur vi har haft det och att man berättar lite om vad man han gjort, så nu är hon nöjd. Och nu vet jag en sak i alla fall, kan inte beskylla farfar för mina sneda fötter, eller jo men hans är sneda utåt och mina inåt lite lustigt att det kan vara så.

Maten är nyss uppäten, korvstroganoff med ris, har nästan hela frysarna fulla med korv känns det som, så måste försöka göra av med lite.
Lite tända ljus istället för en massa lampor, mycket bättre, slunga i en film i dvdn och bara mysa ett tag innan man ska ta sig in i duschen för att vidare ta sig ner i sängen.
Just nu ljuder Sara Löfgren ur mina högtalare på lagom volym, älsklingen har meckat med BMW;n så imorgon ska jag åka och besikta om den, hoppas nu att den går igenom, men alla fel är åtgärdade så de ska den göra.

Dagen började med optikern, gick väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men så är det, bara att sitta i 2 veckor till känns inte så där riktigt roligt men vad ska man göra, bara hoppas på att det är bra sen.

Sen blev det frukost på Dalhem med Linda, nygräddade baguetter och kaffe! Jummie!
Prat och diskussioner på tapeten som vanligt. 
Blev söndermobbad för mina trasiga skor, så blev ju så illa tvungen att åka ner och köpa ett par nya, ett par som jag trivs med redan. Svarta och rosa, enkla vanliga. 380:- på Inter Sport tyckte jag verkligen att dom var värda det. Vidare til Is! Och självklart hittade Linda en kofta som hon skulle köpa och det blev en till mig med. Sen vidare in på Lindex och hitta 2 par strumpbyxor.

Så nu är det såhär att för lilla EmmaOskarina lider nu shoppingförbud! Nu har hon handlat allt som hon behöver så nu får det vara bra för ett tag..

Det är illa när man har för mycket tid över på morgonen, satt och titta på Nyhetsmorgon och blev less. Tog fram plattången och plattade hela håret, något som jag väldigt sällan gör ensam för att det är så jobbigt när man har mycket hår, men det blev riktigt bra. Jaha tänkte jag och nu då, så det blev en helsminking med på det. Inte likt mig att göra det, men nu blev det så! Jeans och en röd t-shirt, riktigt nöjd med dagens outfit, men nu sitter jag här i mina nya strumpbyxor och nya koftan! Det blir kvällens outfit när me und Linda åker till Västerås för att inta biosalongen och titta på "Flickan som lekte med elden".

Over and out, back later!  

 
Denna bild är från resan till Bruksvallarna

Resan till Bruksvallarna 23/9

 Började med inpackning i bilen med en hund som hoppade in i skuffen på allting så fort hon fick en chans. Sen bar det in till ”volvo-Hasse” för att hämta nyckeln till friheten. Ca 15.30 lämnade vi Silverstaden bakom oss, började med mig som chaufför upp till Mora. Där vi intog Mc Donalds för att inta lite mat innan färden skulle fortsätta. Sen där tog Johan över ratten, hela resan gick väldigt lugnt och fridfullt, 3 älgar och en mård eller om det var järv efter vägen var det ända vilt vi såg. När vi passerade Sveg blev det ett jävla oväder när mörkret hade kommit, det började regna, men det var bara att ta det lugnt.

Klockan 21.45 ankom vi till våran destination Bruksvallarna. Till världens mysigaste Härbre där vi skulle spendera våran tid tillsammans. Packade in allting ur bilen, tände en brasa i kaminen och bädda. Sen var det bara att krypa ner i sängen, för att dagen efter kunna börja utforska Bruksvallarna med omnejd. Man är bra trött efter 48 mil i bil utan onödiga stopp utan bara när det väl behövdes.
 

Upptäcksfärd & Utforskande 24/9

Steg upp strax vid 8.00 tiden, kom ner i köket/allrummet och blickade ut genom ena fönstret och fick se att det var ett lätt snöfall som kom utanför. Termometern visade ca +1ºC, det var riktigt friskt att gå ut och ta första cigaretten för dagen. Kaffe och Thé förtärdes, sen påklädning och ut och utforska. Första stället blev Ramundberget, som är bla en skidanläggning med en hel del fina skidbackar man kan inta när de är rätt säsong för det.

Sen vidare till Flatruet som är beläget 975 m.ö.h, på vägen upp dit så satt vi och pratade om att vi inte hade sett en ända ren hittills, men när vi kom upp dit så fick vi så vi teg, det var massor! Det är som att komma in i en sagovärld när man kommer upp dit, ja det går inte att förklara, det måste skådas med egna ögon för att kunna förstå.

Åkte ner ifrån Flatruet till Särkdalen eller vad det nu hette mycket, mycket fint, vatten drag med en hel del forsar och dalar. Små vatten fall som kommer ut genom skogen ur ingenstans. Resten av dagen blev lugn middagen bestod av kyckling, ris & currysås och till det förtärdes det lite öl och cider, äre semester så äre. Då behöver man inte skämmas att man tar en cider innan kl 16.00, en liten brasa i kaminen, en radio som står på i bakrunden, prat och diskussioner inga krav, inga måsten.

Nya strapatser & äventyr 25/9

Tog en lugn morgon, vaknade tidigt låg och kollade klart på en film innan jag släpade mig upp ur sängen innan vi fick i oss frukost. Sen bar det iväg med bilen igen. Det små regnade så vi struntade i att gå upp för Mittåkläppen som vi hade planerat att göra. Första stoppet blev vid en metoritkrat, ett stort hål i marken i skogen efter en meorit som slagit ner, den hade som högst en topp hastighet på 36.000 km/h, det är ruskigt äckligt fort det, man kan inte föreställa sig hur fort det är. Åkte vidare ner till Funäsdalen för att tanka bilen, fick tag på en karta på macken och såg att vi inte alls var långt ifrån den norska gränsen så vi åkte dit, in en bit i Norge, men vände en bit innan tullen. Vägstrecken bytte färg och blev gula och skyltarna såg helt annorlunda ut jämfört med våra. Åkte tillbaka och stannade till i Fjällnäs på en naturrastplats, där det fanns lite vandringsleder. En längs Anderssjöfallet och den gick vi, ett vattenfall som aldrig tog slut, hur långt som helst. Kom fram till en sak i alla fall och det är att jag måste verkligen bygga på min kondition för den är urusel, älsklingen hade väldigt roligt åt mig, när jag flåsade och stånkade när vi gick upp för trapporna som de hade byggt. Åkte tillbaka till Funäsdalen för att inhandla lite saker, hem till vårat underbara Härbre och fick i oss lite lunch. Sen iväg igen, ingen rast ingen ro. Åkte in på en betalväg Mittåkläppsvägen, vägen som går till Mittåkläppen, såg hela kläppen, jätte maffigt kan jag säga, är ganska glad att jag lyckades dra mig ut att vi inte gick upp för den. Stannade till vid en tjärn som heter Messmörs tjärnen, tittade lite och kom överens om att åka och köpa ett fiskekort till Johan som ville fiska lite granna, så vi åkte och gjorde det och åkte tillbaka, satt där ett bra tag ett par timmar blev det i alla fall, riktigt mysigt, men blev tyvärr ingen fisk allt, var lite intresse men ingen firre som ville nappa på kroken. Satt bra och nöjt av tillvaron, lyssnade på tystnaden. Det är knäpptyst ingenting som låter, det var nästan helt vindstilla ett tag och det går inte att beskiva hur skönt det är att bara sitta där och titta runt sig och ha vackra vyer och vidder vart man än vrider huvudet. Kvällen bestod av lite god mat kött och pommes frites.

Hemresan 26/9

Vaknade riktigt gristidigt denna dag före 07.00 trodde inte att det var sant, försökte somna om med det gick fanimej inte alls det. Tassade försiktigt upp så älsklingen skulle få sova ett tag till, la mig och läste. Hade sovit dåligt hela natten och ont i hela kroppen. Undra om det har att göra med en infektion av något slag. Åt frukost och började packa in allting i bilen, duschade och gjorde oss i ordning och diskade och städade i ordning i stugan så att det var snyggt och prydligt när vi lämnade den. Vi bestämde oss för att ta den lilla vägen hem, när vi åkte upp åkte vi den stora för att det skulle gå så fort som möjligt men nu hade vi tid till att åka lite omvägar. Åkte via Tännäs, Sörvattnet och Särna till Stöten, Sälen och se alla skidanläggningar, hade aldrig i hela mitt liv varit där innan, hujeda mig så stort det var, hade inte i min vildaste fantasi kunnat ana det. Vilka backar sen, hoja skulle aldrig våga åka skidor nedför där. Skulle nog hålla mig till barnbacken.

Stannade i Sälen för att inta lite lunch, hittade en present/souvenir butik som jag fick Johan med att besöka! Mycket fint, fanns även en hel del hemslöjd där, men det blev inget riktigt fynd, bara en present till storasyster. För att ta oss ner till Mora åkte vi Vasaloppsvägen via Mångsbodarna och Oxberg, riktigt fina småbyar, sen raka spåret hem till Silverstaden och Kumla byn igen. Direkt åkte vi för att hämta våran älskade hund som vi har saknat i massor, en anledning till att vi åkte hem en dag tidigare, sen för att vi båda började känna oss risiga och vi hade sett allting som vi ville. Våran gläfs blev jätte glad när vi kom och hämtade henne hon tjöt och hoppade och studsade. Guud vad skönt det var att se henne! Väl hemma packade vi ur bilen och det har nog aldrig varit så skönt att sätta sig i sin egen soffa och gosa med hunden! Borta bra men hemma är alltid bäst!

 Har problem med att ladda upp bilderna så det kommer i ett annat inlägg

Japp jobbat igår och idag, olika tidningsrundor och olika bilar, jaja det ger ju pengar tillslut i alla fall!
Är trött och sliten, har inte sovit någon lur någon av dagarna och det kommer i efter hand.

Är förväntans full inför kommande tisdag när jag och Linda ska ta nya bilder och hon har en del roliga teman på gång, spännande, kommer bli kallt, men ska man vara fin får man lida pin.

Nästa onsdag far vi, ca 50 mil uppåt, Bruksvallarna here we come, ska bli skönt att få komma iväg en stund, bara få rå om varandra, eftersom vi inte hade någon gemensam semester nu i sommar så passar vi på att ta en nu!

Nej Idol som gäller sen ropar sängen där nere på att jag ska krypa ner under täcket och sova sött.


 

Foto: Jag

Japp nu är jag nyduschad och vacker som en ros, sitter i mina ny införskaffade trosor som är så sköna att de inte är sant, suttit nere och pratat om allt och ingenting, så skönt när man är så öppna med varandra och kan prata om allting, förr och nu. Hur vi båda är och har förändras under denna tid som har gått, och inget är negativt heller. Jag har gått upp i vikt, inget som jag klagar över, men det är lite jobbigt när man står och ska handla kläder och man måste gå upp i storlekarna, men vad gör det. En sak som bara bevisar att man mår bra!

Och ingenting jag klagar över, jag har hellre en liten kalaskula på magen och kärlekshandtag än att jag skulle se ut som ett benrangel, inget som skulle passa min kropp eftersom jag har kraftig benstomme, det är bara att gilla läget att det är såhär jag ser ut. Man kan inget göra åt saken, det skulle inte bli bättre av att jag skulle börja banta och hårdträna eller gå på en massa dieter. Man lever bara en gång och det ska man ta tillvara på!'

Är super nöjd med mina inköp av kläder som jag gjorde idag, tack Linda för råden och pizzan som vi delade på.

Nej krypa tätt intill och sova, imorgon inväntas jag hos optikern 10.30, får se vad det utvisar och 18.00 föräldramöte i Hallstahammar

Föddes på Västerås BB, enligt berättelse av mor sin så ville hon inte komma ut, ville stanna kvar i den trygga varma magen, så modern fick gå i alla trappor på Central lasarettet för att förlossningen skulle komma igång.

Men till slut kom hon ut till allas längtan.

Mest glada var hennes föräldrar Maria & Per.

Hon växte och blev större och blev ett riktigt yrväder redan som ganska liten, kunde klättra innan hon ens kunde gå, det är ett under att denna flickas mamma inte fick en hjärtattack som hennes yngsta höll på.

Men det blev bättre med åren, denna flicka var väldigt orädd och ville upptäcka saker.

Var inte rädd för att prova på nya saker, och det gick oftast vägen, hon hittade olika lösningar på problemen, hon hade jämt sina föräldrar runt sig som hon kunde få hjälp av.

Även fast hennes föräldrar inte bott ihop så har hon jämt haft tillgång till dom båda och är väldigt tacksam över det. Att föräldrarna aldrig varit ovänner utan haft en öppen dialog mellan sig och berättat om det hänt någonting speciellt eller vad som blivit sagt på kvartsamtal och liknande. Och det är tyvärr inte alla som är så lyckligt lottade.

Tiden gick och under skoltiden hade hon det inte lätt, konstigt nog.

Var väldigt utsatt för grov mobbing redan på lågstadiet.

Flyttade i hopp om att det skulle bli bättre men nej.

Utan denna grova mobbing fortsatte ända upp till åk 9.

Vad är det för fel efter som hon blivit utsatt var hon än har gått någonstans.

Hon kommer ifrån vilken "Svensson familj" som helst.

Detta kommer alltid att förvara en gåta varför det hela tiden har varit så.

Nu det blonda lilla yrvädret växa upp och hunnit blivit 20 år.

Hon är fortfarande väldigt orädd av sig och vill fortfarande upptäcka nya vägar.

Prövar på och vill försöka.

Går det inte försöker hon hitta en bra lösning på problemet.

Sommaren mellan grundskolan och gymnasiet var det lite kaotiskt i hennes liv.

Hon träffade en kille som hon trodde var den stora kärleken.

Men ack så fel hon hade, hon önskar att hon hade sett varningssignalerna tidigare eller att hon lyssnat på alla runt omkring. Men nej man gör ju inte det utan hoppas på att allt ska bli bättre.

Men nu har hon tagit sig där ifrån.

Efter denna kille med ett kontrollbehov som inte är av denna värld, har hon hittat en kille som är 20 år äldre än henne själv. En kärlek som hon håller hårt i.

En kille som kompletterar henne, tar fram hennes bästa sidor och får henne att må som en prinsessa. Hon har nu kommit hem igen och kommit tillbaka till sitt vanliga liv och det är tack vare honom.

Här för några dagar sen så förlovade dom sig.

Hon önskar att hon kan få dela resten av sitt liv vid hans sida.

Hon har inte haft det lätt under sitt korta liv.

Men hon har överlevt allting och har försökt gjorde det bästa av situationerna.

Och det har hjälpt till och gjort den till den hon är idag!

En vacker tjej som står med båda fötterna på jorden och vet vad hon vill!




Fotona tagna av Linda