EMMAOSKARINA

Var upp till minneslunden nu på eftermiddagen till vårat ställe och tände ljus till mormor, och stod där ett tag och pratade med henne, skulle vilja spola tillbaka tiden ibland så jag fick säga farväl till henne. Hann ju aldrig göra det, hon hann somna in innan vi kom dit. Vissa dagar saknar jag henne mer och ibland mindre. Det är konstigt det där. Hon var gammal, elak och envis, men min älskade mormor i alla fall. Hon var som hon var, sa hon någonting så var det så. Bara att rätta sig efter det. Synd bara att hon inte fick se hur det gått för mig nu, skulle vilja att hon fick göra det, hon skulle vara så glad.

Det brinner två maschaller på min trapp för alla mina som gått vidare, dom som jag inte kunde åka till idag, dom får stå där och brinna i natt.

Det är så otroligt fint i minneslunden en sådan dag som denna, eller rättare sagt hela kyrkogården, med minneslunden menar jag den som ligger på Nya kyrkogården här i Sala, där ligger mormor strödd. Jag åker helst dit när mörkret har lagt sig, man leds av alla ljus som brinner för dom alla som gått vidare, till Nangiala. Det är hundratals, nej det måste vara mer. Man möter folk som är där av samma anledning som en annan, dom tänder ljus för någon som dom höll kär som vandrat vidare och lever nu ett nytt liv.

Denna kväll ägnar jag en tanke åt dom som gått vidare, som nu sitter och tittar ner på oss.


Foto: Jag