2010.09.28
Tankarna far lite hur som i skallen på mig, har drömmar och mål. Men i vilken ända ska man börja?
Vart kommer jag hamna när allt är färdigt?
Hur kommer framtiden se ut?
Många frågor ställer jag mig, frågor som är svåra att svara på för att det är ingen som vet.
Istället så tar jag till vara på nuet och tänker inte så mycket mera på framtiden, eller jo på sitt sätt.
Måste ju börja någonstans för att kunna påbörja min dröm.
En dröm som har funnits länge, men det
kommer bli en lång väg dit. Är jag mogen för att sätta mig i skolbänken igen?
Ja, som det känns idag så är jag det i alla fall. På ren envishet så ska jag klara av det.
Om jag bara hade haft fulla poäng ifrån
gymnasiet så hade det varit mycket lättare, men nu har jag ju inte det.
Så det blir en längre väg att gå.
En väg som jag hoppas kommer gå bra, att jag klarar av det. Måste läsa upp ett ämne som inte är mitt
bästa, ett ämne som jag har svårt inom, men det är bara att hoppas på det bästa och att det går vägen,
och att man får den hjälp och det stöd som behövs.
2010.09.22
Jag blir så less, jag är så less. Hur folk klagar och diskuterar om detta val som nu har varit i detta land, nu har alla som velat gjort sin röst hörd hur de vill att det ska se ut.
Men nu så ska det klagas för att fel parti har kommit in i riksdagen, bara för att det snackas om att de är rasister/nazister. Men hallå?! Nu med risk för att bli både strypt och halshuggen brutalt så tycker jag att det är alldeles rätt att Sverige Demokraterna har kommit in i våran riksdag, för att röra om i grytan där uppe. Jag tycker att de skulle kunna komma med en hel del bra och har bra saker att kunna tillföra. Främligsfientlighet och allt vad det nu pratas om, nää där håller jag inte alls med.
Bara för att man vill sina egna det bästa istället för att lägga en massa pengar på asylsökande/flyktingar som kommer hit och lever på oss. Visst, de som kommer hit av rätt anledning, jobbar, lär sig språket och lever efter våra seder och regler det är helt okej. Men dem som kommer hit och lever på försäkringskassan och soc har ingenting här att göra, dom vill inte lära sig språket och dom vill inte leva våra seder. Bara för att man tycker att vården, skolan och våra egna arbetslösa ska få det bättre så då är man rasist/nazist.
Men hur skulle det se ut om vi reste till ett land även om det bara handlar om semester så lever men ju efter deras seder och regler om det finns såna, annars skulle man hamna i fängelset och etc.
Man får ta skeden dit man kommer som jag brukar säga.
Folk har tagit bort vänner från Facebook och sagt upp bekantskapen med folk bara för att de anses ha röstat på fel parti i valet. Men har man ingen egen åsikt? Har man ingen egen vilja längre?
Jag hade för mig att vi lever i ett ”fritt” land, men de verkar ju som om att jag har väldigt fel, bara för att jag har röstat på SD så då har jag röstat fel? Alla tycker vi olika i detta land och det ska vi väl vara väldigt glada över egentligen??? Tänk om alla skulle vilja lika, rösta lika hela tiden? Hur skulle Sverige se ut då?
Vore det inte bättre om alla våra partier skulle kunna samarbeta och kunna kompromissa? Eller är jag ute och cyklar?
2010.09.15
Dagarna springer som vanligt iväg och jag hänger inte riktigt med i svängarna.
Jobbar och sliter och försöker hinna med mig själv, så gott det går i alla fall.
Sitter just nu och laddar för att ta en promenad och posta ett brev och ut och gå lite.
Rensa tankarna och njuta av att hösten har startat, det känns i luften.
Men jag klagar inte, utan jag trivs, får nu tända mina ljus, koka mig en kopp thé,
krypa ner under min filt i soffan, kolla på film eller ta fram en bra bok och försvinna iväg.
Det är livet det.
Jag är inte sån som springer på krogen eller festar bara för att dricka mig full, jag får inte
ut någonting vettigt utav det, jag sitter hellre hemma i min soffa med ett par goda bekanta
och tar ett glas vin och sitter och pratar bort ett par timmer, det är livskvalité för mig.
Men jag är inte som alla andra och jag står för att vissa i min omgivning tycker att jag är
"gammal" och tråkig. Men jag är hellre med min familj och umgås än att festa
och dricka sig redlös och inte komma ihåg någonting dagen efter.
2010.09.10
En vecka har snart kommit till sin ända och nu går vi in på dom sista dagarna, och nu är det helg. En ledig helg som kommer spenderas hemma, med barn i huset. Lika underbart, sitter just nu i soffan och tittar på Idol. Säger varje år när jag sitter och tittar att jag vill söka, men jag törs inte, vet inte varför egentligen.
På måndag ska jag ringa till läkaren angående min mage, har små ont hela tiden och det är inte roligt att ha.
Får hoppas på att dom kan hitta på vad det är för någonting.
2010.09.07
Hösten kommer närmare och närmare för var dag som går. Mysigt på ett sätt, man får tända en massa ljus och krypa ner i mina stickade strumpbyxor och ha sjalar m.m. Samtidigt som jag vill ha värmen kvar som är, vill inte ha kallt, inga stormar och rusk. Men nu efter som man lever i detta land är det bara att le och se glad ut och leva med det.
Ska snart ta och hoppa i ridkläderna och rida, har inte varit där på två veckor men det har ju sina själ till att jag inte varit där. Och magen är ju knappast nå bättre egentligen, har ju inte samma intensiva smärta längre, men ont det har jag. Ljuga kan jag inte göra.
Det hela började med att jag har haft små ont i magen av och till under ca en vecka, sen en fredag eftermiddag när jag stod vid diskbänken och skulle laga mat så var det precis som om att någon stack en kniv i sidan vid ovanför högra höften på mig. Jaja, tänkte jag. Det som inte dödar det härdar tänkte och och fortsatte med det jag höll på med. Dagen efter så var det full fart hela dagen, min syster skulle stå brud så det var ju inte bara lite förberedelser som skulle göras under dagen. Så jag sprang och höll på och hade jätte ont men tänkte inte så mycket på det, huvudet var på annat håll än att tänka på min egna kropp. Men så stod jag och pratade med min mamma och pappa som tyckte att jag skulle ringa in till Sjukvård rådgivningen dagen efter för att höra vad de ansåg, efter som att både mamma och pappa har haft blindtarmsinflammation (mammas brast) så var dom oroliga.
Så jag ringde på morgonen och den gulliga sköterskan jag fick prata med i telefonen sa att jag skulle åka in, hon la in en remiss på akuten på en gång, så jag väntade på att Johan skulle komma hem ifrån arbetet, ville inte lämna tjejer och hund själva hemma, kändes lite dumt. Så jag låg i sängen hela förmiddagen, var uppe korta stunder bara. Sen åkte vi in. Läkaren kunde inte hitta någonting (dock tog hon inget ultraljud på blindtarmen).
Så jag blev även undersökt av en gynekolog (Olga från Ryssland med mustasch). Hon klämde och kände och hittade ingenting, inget syntes på ultraljudet på äggstockar eller livmoder, hon tog en odling, inte hört något så då ska det ju inte vara någonting.
Så jag blev satt på penicillin kur i 5 dagar för urinvägsinfektion och 3 diklofenak och full dos av alvedon, och snäll chef har man så jag blev ledig en vecka, hade inte klarat av och jobba heller, nu går det på ren envishet. Det får lov att gå, men ska kontakta husläkaren och göra en ordentlig utredning om vad det kan vara med tanke på att jag fortfarande har ont.
2010.09.05
Hösten smyger sig mer och mer in på oss, det blir kallt på kvällarna när solen gått ner, frost på mornarna när man kliver upp för att jobba. Tråkigt men sant med tanke på att det regnat ganska mycket denna sommaren, men samtidigt väldigt skönt för nu har man en anledning att få sitta i soffan och titta på film/tv, och man kan tända en massa ljus och få mysfaktor.
Denna sommar har varit väldigt händelserik för min del, har hänt en massa roligt. Min älskade stora syster gått upp för altargången med sin älskade. Och dom var så vackra så det finns inga ord som kan beskriva saken, nu längtar jag ännu mera till nästa sommar tills att det är min tur att få gå upp för altargången.
Kom även på att jag hade falska människor runt mig, trodde jag har gjort mig kvitt med dom, men ack så himla fel man hade denna gång. Jaja, nu är dom borta och det är för allting. Skitsnack och påhopp är någonting jag verkligen klarar mig utan i mitt liv. Jag är mycket mognare än så.
