EMMAOSKARINA

Tankarna far lite hur som i skallen på mig, har drömmar och mål. Men i vilken ända ska man börja?

Vart kommer jag hamna när allt är färdigt?

Hur kommer framtiden se ut?

Många frågor ställer jag mig, frågor som är svåra att svara på för att det är ingen som vet.

Istället så tar jag till vara på nuet och tänker inte så mycket mera på framtiden, eller jo på sitt sätt.

Måste ju börja någonstans för att kunna påbörja min dröm.

En dröm som har funnits länge, men det

kommer bli en lång väg dit. Är jag mogen för att sätta mig i skolbänken igen?

Ja, som det känns idag så är jag det i alla fall. På ren envishet så ska jag klara av det.

Om jag bara hade haft fulla poäng ifrån

gymnasiet så hade det varit mycket lättare, men nu har jag ju inte det.

Så det blir en längre väg att gå.

En väg som jag hoppas kommer gå bra, att jag klarar av det. Måste läsa upp ett ämne som inte är mitt

bästa, ett ämne som jag har svårt inom, men det är bara att hoppas på det bästa och att det går vägen,

och att man får den hjälp och det stöd som behövs.