EMMAOSKARINA

Nersjunken i soffan och gnuggar mina trötta ögon. Suttit nära intill och tittat på tv, några tända ljus på bordet och varsin chipspåse. Jag kan inte begära mer. Älsklingen påstår att jag har inte har så stora krav och förväntingar. Nej det kanske jag inte har, lite närhet, ömhet. Jag mår bra av det jag får, vi pratar och diskuterar om allt, öppen dialog hela tiden, ingen hymmel ingen som behöver vara rädd för att säga någonting utan det är bara att kasta ur sig. Det är så det ska vara i ett förhållande. Han är min andra hälft, den som får mig hel. Min bästa vän som jag litar på tillfullo. Jag skulle kunna göra allt för honom, skulle ta dom konsekvenser som skulle behövas. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så säker på en sak. Men nu är jag det, jag vill dela resten utav mitt liv tillsammans med denna man. Han är mitt allt, den jag vill vara med resten av mitt liv. Min största dröm är att han ska bli far till mitt barn. Ingenting jag tänker ha bråttom med, det får ta den tid det tar. Vill att allt ska vara bra innan, att det ska vara stabilare, det är redan det, men det kan bli mer, få renovera lite och komma iordning mera.

Jag förstår inte dom som har bråttom med att skaffa barn. Det verkar vara en statusgrej, men det är det absolut inte. Jag har inga egna barn än, men jag vet i alla fall. Jag vill ha barn nu, men jag vet att det inte är läge för det än, utan jag väntar och har iställer en stadig grund och ett stadigt förhållande, nog för att jag har det nu också. Men jag tänker gärna lite längre än vad näsan är lång. Nu är det inte så att jag vill måla ut någon. Alla bestämmer ju själva när det är dags för barn och inte. Men jag tycker att man borde tänka en extra gång innan! Jag vill hellre leva mitt liv ett tag längre innan jag stadgar mig och vill ha blöjbyten och sömnlösa nätter. Men det är jag som tycker så, det finns förmodligen dom som tänker helt annorlunda och det tar jag. Mina åsikter står jag för!