EMMAOSKARINA

Jag fattar inte, jag svävar fortfarande på rosa moln.
Det har snart gått 5 månader och jag svävar däruppe fortfarande.
Jag har aldrig mött på någon som gett mig så mycket uppskattning och kärlek.
Någon som bryr sig så mycket om mig.
Jag har verkligen hittat den rätta, den som ger mig kraft och stryka.
Den som ger tillbaka äkta och riktig kärlek till mig.
Jag har hittat hem, vill inte ha någon annan.
Jag vill inte leva med någon annan.
Jag mår så himla bra och det är han som får mig att må så bra.
Han och ingen annan.
Det är han som får mig orka, vilja, ta tag i saker ja allt.

Som han sa till mig, vänta ett halvår så kommer allt vara ur världen och ja det är det.
Han hade verkligen rätt, då är allt fridens igen.
Då är det ingen som kommer rynka på näsan åt detta, dom kommer bara skratta och lyck önska oss.

Visst finns det dom som fnyser och tycker en massa.
Ja men då får dom göra det, för dom är bara avundsjuka.
För dom skulle aldrig i hela livet våga prova.
Jag hade inget att förlora och det hade inte han heller.
Sen resulterade det i att allt blev perfekt.

Jag har inte hittat en defekt på honom som jag kan klaga på.
Han har verkligen allt.
Utseende, charm, trygghet, han sätter mig i främsta rummet.
Ja allt man kan önska en karl kan göra för en.

Sen vill jag inte få en massa saker hela tiden, man kan inte köpa någons kärlek.
Utan det är kul att få nåt lite ibland, något som har en betydelse på något sätt istället.

Ja när vi åker förbi ett ställe på Ludvika linjen, på väg hem till Sala igen så kan jag inte låta bli att skratta det går bara inte, att där inne skedde saker som förvånade mig.
Jag var helt i chock när han sa dom orden till mig.