Gå ner igen och dra täcket ovanför huvudet och gömma mig för omvärlden.?!

En sån dag är det idag, kanske är det som behövs jag vet inte.

Känner inte för att visa mig för en enda människa idag.

Känner att jag ser ut som ett spöke, likblek och ingenting är som jag vill.

Funderar på att göra en makeover kanske, fixa helt ny frisyr och klädstil.

Det kanske skulle vara någonting för mig, en del av min nystart?

Men någonting som jag definitivt inte kommer överge det är mina älskade mjukisbyxor, dom är mitt allt. Ingen kan göra någonting åt det heller.

Dom kommer att följa mig till graven.

Det är som Emelie säger när jag kommer dit i jeans eller nåt annat.

"Känner ju knappt igen dig ju, du ska ha dina mjukisbyxor"

Och är det ingen som kan ta att jag knatar i dom jämt så får de stå för dom.

Fick ett sms. igår kväll av en kär vän som jag trodde hade valt den andra sidan.

Blev jätte glad när jag såg att det var hon som hade skickat. Och bara dom få orden värmde.

"Jag saknar dig"

Och ja Mia jag saknar dig med, som fan ibland.

Idag är jag skapligt stel i bena, haha. Dessa gymnastiska övningar säger jag bara.

Det är inte alltid lätt.

Som älsklingen sa "När ska vi bli vältränande av allt detta"?

Ja bra fråga, jag vet inte, aldrig kanske.

Jag vill inte bli vältränad heller för den delen, tänker inte se ut som ett muskelknippe.

Väntar samtal om en träff, men den kommer väl inte bli av som det känns.

Kanske är lika bra att den inte blir av heller, jag vet inte riktigt.

Man kanske ska ställa in den?

Och ifrån Mc Donalds har jag inte hört någonting heller, så där kommer det väl säkert inte bli någonting, tråkigt men sant.

På måndag ska jag till ams och lägga upp en ny handlingsplan, yeah vad jag inte känner för den saken, men jag har för mig att nu får jag i alla fall gå med i gruppen "Arbetsgarantin för ungdomar" och då får man ju i alla fall någon liten krona så att man kan leva. För nu får jag inte en krona att leva på, och det är inte kul att behöva gå till sina föräldrar och be om pengar så att man ska kunna överleva, även fast jag vet att dom hjälper mig så fan är man vuxen ska man kunna försörja sig själv.


 
Kanske åker till en kompis och gömmer mig under hans säng och snackar skit


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback