EMMAOSKARINA

Jag är inte som alla andra ibland, jag sitter och tänker väldigt mycket, ofta för mycket på saker som jag inte ska tänka på. Men det blir lätt så. Kan inte förstå varför heller för den delen.

Undra tro om man är en slags filosof som sitter och funderar och försöker lösa alla konstiga saker i huvudet.
Men blir det nåt bättre av de egentligen? Blir den någon skillnad på att jag försöker få saker till bättre ting?

Träffade ett par gamla kompisar idag när jag var in till stan och köpte en tårta, firar ju ända namnsdag idag så varför inte fira med en god tårta. Dom frågade hur jag mådde och var jag bodde och så. Men där såg jag direkt vilka problem dom hade med mitt nya förhållande, det märktes direkt. När vi började prata för dom sa en massa saker som kändes väldigt obekväma, sen vet jag inte hur mycket dom har hört av mitt ex heller för den delen.

Men skit samma om det, dom kan jag både ha och mista om jag säger så känns som om jag klarar mig utan dom.
Det är tråkigt att det ska behöva vara på det viset, men det är bara att acceptera det och gå vidare i livet, men visst svider det att det ska behöva vara så.