EMMAOSKARINA

Jaha och snart har det gått ännu en vecka, men vart har den tagit vägen någonstans då?

Jag har en känsla av att han gör allt detta för att han i ren panik verkligen börjat ana att detta är på riktigt och att jag inte ger mig.. Allt han vill är att jag ska komma krypande på mina bara knän och be om förlåtelse..
Men icke det kommer aldrig att hända, inte i hela mitt liv!

Jag har äntligen fått upp mina ögon om honom, ett tag försent kanske, men bättre sent än aldrig eller vad brukar man säga?
Sen funderar man på, att varför har man inte lyssnat på alla som har försökt berätta för mig, men nej då.. Då lyssnar man inte.. Fan man skulle ha gjort det..
Men som sagt det är väldigt lätt att vara efterklok..

Sen fattar jag inte varför han ska hålla på att tjafsa för och göra allt så svårt, när vi bestämde att vi skulle lösa det så enkelt som möjligt och att vi skulle skiljas som vänner, men som han håller på just nu har han bränt sina broar överallt i min närhet..

Det han vill är att knäcka mig, men de kommer han inte lyckas med, för nu är jag äntligen stark och tror på mig själv.. Jag vet att jag kommer klara det här och som tur är finns det många runt mig som jag kan ventilera allt med..

Och jag förstår inte hur du, min älskade vän står ut? Du frågar vad du kan göra och jag vet inte vad jag ska säga..

Bara finnas i min närhet räcker för mig.. Det är nåt som betyder så mycket för mig just nu..

Känns som om du bara blir indragen i en massa skit, känner mig så himla dum om det!!