EMMAOSKARINA

Jag ska egentligen inte må dåligt, jag ska ju må bra!

Jag har träffat mannen i mitt liv och då ska jag väl vara lycklig och må bra?!
Eller har jag fel? Men det är någonting inom mig som inte stämmer jag vet inte vad det är heller, känns så jobbigt när jag inte kan sätta fingret på vad det är för någonting

Men nu är det så att allt bara säger ifrån, gråten i halsen och det känns som om att tårarna bränner bakom mina ögon hela tiden.

Detta illamående jag har dragits med hela dagen, som jag inte ens vet var de kommer ifrån.

Känns som om att mina vänner är på väg bort. Jag försöker höra av mig skriva ett mess eller ringa men de låter så himla besvärade när jag ringer, skit jobbigt. Men de är ju som man säger en vänskap ska inte ta kraft det ska ge kraft och jag kan inte bära upp allt på mina axlar heller, de varken har jag tid med eller orkar för den delen!

Det som är det jobbigaste är att det är min allra bästa vän som jag kommer mista, den vän som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta, den enda vän som jag kan berätta allt för, den som vet precis allt, den som jag litar till 100% på.

Men jag vet inte vad jag ska ta mig till, vågar inte berätta för henne heller.

Men jag måste ju nästan göra det för att få henne å förstå hur jag känner och hur jag mår i det hela.

Är så himla glad att jag har dig mamma, dig som jag kan ringa och prata med så fort som det är någonting, du kommer med så goda råd och idéer och det är glad för!

Älskar dig mum! Du är bäst!

Sen detta med att det ska vara så svårt att få tag på ett jobb, det tär också på en, försöker och vill hitta någonting, men de är så himla dött.

Får hoppas på att jag kan få tag på min gamla chef och se om man komma tillbaka dit. Så att man kan få börja komma igång och jobba igen.

Var ju och tittade på ett jobb som att hoppa in som sjukvikarie, men det är en bra bit att åka 5 mil enkel resa, nog för att det verkar vara bra, av de få så barn som var där så verkade de hel mysiga!