EMMAOSKARINA

Mobbning är en sak som nästan ingen törs prata om för att det är så mycket hysch runt omkring det.

Internet mobbning är inte en lätt sak egentligen, många tror att den inte är lika farlig som annan mobbning, det spelar ingen roll om det bara sker en gång det är samma sak i alla fall och någonting man måste anmäla, för om det inte görs så eskalerar allting och allt kommer bara bli värre med tiden.

Många tänker säkert att nu svamlar hon i nattmössan, men jag vet precis vad jag pratar om tro mig.
Jag var utsatt för mobbning genom hela grundskolan av någon anledning, jag stack inte ut eller någonting, jag var en helt vanlig tjej som ville komma igenom skolan som alla andra.
Det spelade ingen roll om jag bytte skola eller hur det var allt fortsatte precis som om att så skulle det vara, jag skulle gå igenom detta helvete. Jag gick igenom både fysisk och psykisk mobbning, kan inte säga vilken som är värst men jag vet vilket som satt sina spår som sitter i än.

Och det konstigaste var att dom som mobbade mig var ju såna snälla och fina barn inte höll dom på med sånt heller.
Nej nej, mamma satt som klassförälder tillsammans med min ena mobbares mamma, och hon trodde ju inte på det heller utan det var tomma ord som hon sa.

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med denna "mobbing-grupp" som det kallas, och man fick prata om hur man skulle göra för att få det bättre, jo att dom bytte skola? Nej men så kan man ju inte göra? Skulle jag byta? Nej för då lät jag dom vinna och det skulle dom inte få göra. Denna grupp med lärare som man gick och pratade med gjorde inte ett skit, det hjälpte ingenting, det fick allt att bli värre bara jag lovar. För det var inte det lättaste att möta dom efter att dom varit på ett möte med dom.

Och jag har ju en mamma som har gjort allting för att det ska bli bra för mig så jag ska slippa mobbningen. Hon gick till och med till rektorn på den skola jag gick på 4-9 och sa till honom att om det inte hände någonting NU så skulle hon anmäla personligen. Men han sa att det kunde hon ju inte göra med tanke på att hon jobbade på skolan, men vad hade det för betydelse nu var hon där som egenskap som mamma åt ena hennes barn och inte som anställd.
Visst det blev väl bättre för en tid men sen var det inte lika jävligt igen.

Men denna gången sa jag ingenting, jag vågade inte erkänna, för jag skämdes så att det inte var sant åt det.
Jag har många lärare på Fjärdhundraskolan att tacka som hjälpte mig och fanns för mig och stöttade mig under min skolgång. Speciellt en Stefan Lövgren är en av dom, min stötte pelare genom allt. Genom honom fann jag musiken och med den rymde jag tid och rum som fick mig att komma bort och få glömma allt för en stund. Utan honom vet jag inte hur illa det kunde ha gått. Vi har varit så ovänner att vi gått åt varsitt håll men alltid förlåtit varandra och kramat om varandra igen och blivit vänner. Han har skällt på mig så många gånger att jag rökte men det struntade väl jag i.

Alla år av mobbning har satt sina spår och som sagt många av dem sitter kvar än idag. Men dom åren har gjort mig till den jag är idag. Det har varit en tung tid och jag kommer aldrig glömma den, den sitter fast och kommer aldrig försvinna. Jag vet inte om jag skulle klara av att gå på en återträff med den klassen 9 A i från Fjärdhundraskolan om jag ska vara ärlig. Skulle inte kunna se dom i ögonen. Men dom skulle nog bli chockade, jag är starkare än vad folk tror. Jag har klarat av mycket.

Jag har funderat på detta mycket ett tag nu. Om man skaffar sig en blogg en bilddagboken eller vad det än är, varför låser man då den så bara vissa utvalda kan läsa den?
Vad är det för mening med det?
Om man gör så kan man ju lika gärna skita i att ha det då kan man ju vara utan, min åsikt om det hela är att man då inte kan stå för vad man skriver eller lägger ut för någonting, nu är det säkert vissa som anser helt andra saker än vad jag gör. Men det är någonting jag kan ta. Alla människor tycker inte lika saker, men detta är en sak som jag kan irritera mig på. Eller att man hattar med att ha den låst eller öppen varför håller man på så?
Om man inte vill att vem som helt ska få läsa så kan man ju lika gärna skriva en dagbok hemma och låta dom läsa sen när dom hälsar på eller?!

Jag är så trött på människor som inte kan stå för vad dom gjort/skrivit och sen när allt kommer fram så då låser man bloggen för att det tydligen blev jobbigt av att få reda på att vissa människor läser och får reda på vad man skriver om andra människor, för att snacka skit så där, det gör man inte ostraffat alla gånger.

Ha, ja det gick bra denna gång för denna person, men om det skulle bli en till gång så lovar jag att det inte går lika bra.

Sitter här, har kommit hem från jobbet för ca 1 timme sedan. Har hunnit fått i mig mat och duschat. Sitter nu ner sjunken i soffan och är helt slut. Trodde allvarligt att jag skulle flyta bort på jobbet idag. Äcklig kvav konstig värme som gjorde att man svettades så fort man gjorde någonting och att man knappt kunde andas ibland. Kan hoppas på att det är bättre tills imorgon, men förmodligen är det att hoppas på för mycket.

Var hemma hos mamma igår och åt och dom drack, jag körde som vanligt. Men jag klagar inte över det. Är hellre nykter och mår bra dagen efter faktiskt. Pratade med Madde och nu ska hon rita upp en tattoo åt mig. Ska bli så jävla nice.